..inte gråta, inte gråta. då rinner sminket.

den ursäkten har man väl hört ett par gånger, eller vad säger ni?
Men jag vill ställa den viktiga frågan: vad är värt att förlåta?
är det så att allt man gör när man är full betyder absolut ingenting,
bara för man druckit alkohol?
Jag är trött på människor som skyller på alkohol, "jag var full".
INTE OKEJ!

Det är klart att man säger vissa saker när man är full som man
kanske inte skulle gjort om man var nykter. Men ändå, att göra
saker som tex skämma ut sig, göra bort sig, ara otrogen, ljuga,
såra människor, osv. Sånt är fan inte okej hörrni!
Blir så less på människor som ska verka så jäkla bra, som sedan
på fyllan gör något riktigt pinsamt, och sen dagen efter kan säga
"men det gills inte. jag var full. jag var inte mig själv"
fy och blä på er som är såna.

Det är klart att det kan vara en förklaring till saker som sker,
men inte en bortförklaring. Det ska inte vara obetydligt bara för
man hade alkohol i sig. Om du blir någon annan när du dricker,
någon som gör dumma saker, så drick för fan inte!
trött på den där jävla ursäkten. släng den i sjön, tänk efter före
och gör ni något dumt på fyllan så måste ni väl vara människa
nog att kunna stå för det. usch, arg tjej.

Har en hemsk kväll, en sån kväll man har ibland.
då man vill gömma sig under täcket för allt känns så
jobbigt. jag känner mig vilsen, vet varken in eller ut.
jag försöker vara så stark som det går, tänka positivt
och hålla hoppet vid liv. men vissa dagar bryts fasaden,
vissa kvällar rivs muren, vissa nätter strömmar tårarna.
Alla har sina ups and downs, brukar jag alltid säga.
Nu är jag i ett down läge och behöver allt stöd jag kan få.
Vet att mina vänner finns för mig och det är jag glad över ♥
ni är så underbara.

jag bryr mig så mycket om mina medmänniskor så jag
glömmer oftast bort mig själv. och det sätter sina spår.
jag vill inte ha en sån här kväll ikväll, för jag är ensam.
det värsta som finns är att må på det här viset och inte
ha någon bredvid sig. Inatt kommer det bli en jobbig natt.
ni får tycka att jag är hur löjlig som helst, men de flesta
hamnar i såna här situationer. jag vet inte vad som brutit
ut dom här känslorna ikväll, men dom är starka.
det är egentligen jätteonödigt att skriva allt det här, men
det är skönt. det är skönt att visa att det faktiskt finns
en människa bakom all text och alla bilder.
en person precis lika sårbar som du själv.

ikväll ska jag drömma mig bort, be till gud och tacka för
min sovmorgon imorgon för den kommer behövas, ligga
under täcket och sakna, längta, undra. jag ska prata med
chilli och molli(katterna) som jag alltid gör när jag känner
mig ensam, jag ska låta min ensamhet försvinna tack vare
dom två.


alla sanna ord är inte vackra,
alla vackra ord är inte sanna.

It seems like I can finally rest my head on something real.
I like the way that feels.



♥.♥.♥.♥.♥.♥

SJUKT SUGEN!!




frågan är bara vilket hotell man ska bo på isåfall?




åh ser ju helt underbart ut. undrar hur nattlivet är!

Människor som har så dålig självkänsla så dom ljuger och hittar på
är inte värda ens uppmärksamhet. Jag har försökt ha överseende och
har försökt förstå, men mitt tålamod räcker inte till. Min uppfattning
om mig själv och vad jag är värd matchar inte det du ger mig.
Man kan inte ge och ge hur mycket som helst och hela tiden tro
att man ska få någonting tillbaka.
Det viktigaste är att, hur jobbigt det än är, inse sanningen.
Inse din värdighet och var inte ledsen för att din bild av er två
inte blev som du önskade. Det var aldrig meningen. Ni två.
Så häng inte kvar, försök inte ändra på en person, ge aldrig mer än
två chanser. Det är lätt att bli blind, men trots de känslor och ord
som finns så måste man hålla fast vid sin värdighet. That's it.
Har alldeles för många gånger suttit där och frågat mig själv
"varför? Vad gjorde jag för fel?"
Felet dom gångerna var att jag var blind. Kärleken gjorde mig det.
Den här gången inser jag i början istället för i slutet, jag får inte
låta mig köras med. Jag får inte vara blind.
Med det säger jag hejdå till honom, hur jobbigt det än är.

my lover my life.

Jag ser dig. Jag ler.
Jag hör dig och din dialekt, så bestämd. Så mjuk. Så fin.
Jag känner din värmande hand, tryggheten du ger mig.
Jag mår dåligt. Men inte med dig. Med dig ler jag.
Med dig är jag mig själv. Du gör mig till en hel människa.
Jag har så länge blundat för mig själv. Misstolkat mina
känslor. Inte vågat, inte riktigt fått. Nu struntar jag i allt
matematiskt och känner. Lyssnar, vågar. Oavsett vad så
får du mig att må bra. Det är allt jag behöver just nu.

I want to do bad things, I want to live just a little bit more.
I want to do dirty things, I want you to feel just a little bit more.

I'm growing up to be yours.

* Hjälp, jag kvävs! Fort, ge mig mun-mot-mun-metoden!
Fungerar inte. Skulle bara börja skratta.

* rarr, bit mig!
Haha, denna skulle kanske fungera om du vill bli biten!

* Bond. James Bond.
BIG NO NO.

* Söt hund, får man pussa matte?
-Nej men pussa hunden du.

* Min pappa är rik, vill du hångla ?
Fungerar ej.

* tror du på kärlek vid första ögonkastet eller ska jag gå förbi en gång till ??
Beror på vem som säger det. Är det en helt random
skulle jag nog faktiskt bli smickrad trots att repliken
är urgammal!

* Om det hade varit krimenelt att vara snygg. Hade du fått livstid.
Haha, tro det eller ej. Dom gamla är bäst, denna
skulle få mig generad och att skratta!

* jag gillar mjukglass, bjuder du ?
Den fungerar nog också.

* Jag kan simma men i dina ögon drunknar jag.
Nja, osäkert alltså. beror på vem som säger det.

* ät mig.
Han skulle få min uppmärksamhet iallafall! haha

* Tja sexbomb. Varför står du här och tickar?
Den funkar!

* Jag är känd i Japan.
Fungerar inte. Skulle nog svara "Jaha, och?"

* Tjena kexet, står du här och smular?
Haha, skulle nog funka om de kom från rätt person.

* Hej, är du blå?
Har jag aldrig hört. men skulle skratta!

* Varför har du inte kysst mig än?
Om det var de första en kille sa till mig skulle
det inte fungera. Men om vi hade pratat lite kanske. heh

där har ni några!

        - som röker
- som har byxbenen instoppade i strumporna.
- som har för högt/för lågt självförtroende.
- som skryter.
- som håller på med flera tjejer samtidigt.
- som är sega på sms.
- som är rädd för att ta en diskussion.
- som ljuger.(för att få sig själv se bättre ut bla)
- som tycker dom är bättre, snyggare än alla andra.
- som är egoister.
- som har flottigt hår.(har alla ibland men syftar på
vissa som alltid har det)
- som är allmänt ofräsha.
- som blir en annan person framför deras vänner.




- som visar känslor.
- som är generösa.
- som har långt hår.(inte axellångt!)
- som har lätt för att skratta och få andra att skratta.
- som är bekväma i sig själva, inte gör sig till.
- som kan mode.
- som är ärliga.
- som är muskulösa.(dock inte för mycket)
- som bjuder på sig själva.
- som står för det dom tycker, oavsett vad andra säger.
- som är mogna. vem gör inte det?
- som engagerar sig och tar ansvar.

En once in a lifetime upplevelse kan man säga.
Vi hade flirtat via sms och msn i flera år.
Som trettonåring var jag tok kär, nu som sexton
såg jag honom som en vän. Han skulle snabbt
förvandlas, men det visste jag inte i den stunden
jag bjöd hem honom efter han grälat med sin
flickvän. 53:an från borlänge anlände han med
ganska sent på kvällen. Jag var ledig dagen efter
så jag hade ingen brådska att gå och lägga mig.
Vi var uppe väldigt sent den natten. Han pratade
om henne, jag lyssnade, förklarade, förstod.
Han var en vän, det kändes. Han kunde lita på mig
i det tillfället. Den saken skulle vara helt förändrad
ett tag senare. Det visste jag inte heller då,
när han satt där och pratade med min mamma i
vardagsrummet. Dom kände varandra sen tidigare,
eftersom hon varit hans chef i somras.
Madrassen var bäddad på golvet och där låg han
och skämtade, jag låg ovanför i sängen och skrattade
åt skämten. Jag kände mig glad, det var roligt
att ha en killkompis som inte försökte hålla på sexuellt.
Den saken skulle också förändras.

Efter timmar fyllde med prat, minnen, bekännelser, skratt
och skoj kände båda tröttheten. Jag låg tyst i sängen,
sömnig men kunde inte somna. Tidigare hade vi skojat
om att mysa. Alltså, kramas, sova tillsammans.
Jag kände mig ensam, och jag litade på honom så jag
sa lätt att jag inte kunde sova och att han fick
lägga sig här uppe om han ville. Svaret var skojigt
och oseriöst om att han inte skulle våga. Jag sa inte
mycket mer utan fortsatte försöka sova. Inte långt
där efter kryper han upp i sängen bredvid mig och
lägger sig till rätta. Ett litet leénde slog till mina läppar,
har ingen aning om varför. Det kändes bra på något
sjukt sätt. Tryggt. Varmt. Avslappnat.
Att sova bredvid en killkompis har oftast inte varit
några större problem, så varför skulle det vara det nu?
Han älskade sin flickvän som det lät, och jag var inte
intresserad av honom på det sättet ändå.
Jag vet inte om det var närheten, spänningen, eller
den tanke på att man inte riktigt får, men utan särskilt
många tankar låg vi och kramades. Han med flickvän i
borlänge, jag med ett krossat hjärta.

Minuter gick i tystnad, vi bara låg där nära varandra.
Jag började ana oro när hans hand sakta gled över min
mage och höft, men jag tänkte inte så mycket på det.
Det var okey, det gjorde ingen skada, det kunde få
vara så. Men inte mer.
Än en gång förvånades jag snart över att hans händer
inte längre bara var och smekte min mage, utan även
andra delar utav mig. Oron fanns fortfarande, men det
gjorde även tröttheten. Han sa saker som fick mig att
tro honom. "Hon ger mig inte vad jag behöver, jag behöver
dig" "Du känns så himla skön" "Jag kan inte sluta tänka
på hur vackert det skulle vara att ligga med dig"
"Jag har alltid tänkt på dig, och undrat hur det skulle
vara att mysa såhär med dig" Ja.. allt ni kan tänka er.
Och allt jag inte kunnat tänka mig. När jag som tretton
hade fallit för honom, hade jag strax därpå blivit avvisad.
På det där fjortissättet. Efter det hade han hållit på med
minst tre av mina vänner. Det kändes grymt mot mig.
Men jag gjorde ingen gest, jag sket i det. Jag var sårad
men jag förstod. Han fick göra vad han ville, mina kompisar
också. Då såg jag honom som det svin han var, då dömde
jag honom utifrån de fjortisfasonerna han höll på med.
Nu däremot, när jag bjöd hem honom för att vara en
bra vän. Då hade jag en helt annan uppfattning.
Jag tyckte han hade mognat, jag trodde på det. Tänkte
annorlunda nu eftersom vi pratat, båda hade blivit äldre
och klokare. Denna tanke om honom höll i sig tills
denna kväll. Efter den här kvällen insåg jag att det var
inte fjortisfasoner han hållit på med. Det var hans personlighet.
Han var sån här som människa. Han var skapad av
djävulen eller liknande, för att skapa smärta för andra.
För den flicka som älskade honom. Och han valde att
göra det med mig. Jag skäms över det, men nu finns det
inte mycket att göra åt den saken. Trots att jag lovat och
svurit på att inte berätta för hans flickvän om allt. Att han
legat i min säng och tjatat och tjatat om att få ta på, att
jag skulle ta på, att jag skulle ditt och att jag skulle datt.
Så berättade jag. För tjejen, den tjej han kallade sin
flickän. Jag skulle dock vilja kalla henne offer.
Jag skrev långt och förklarade vad som hänt, men fick
inte, och jag fortfarande inte fått något svar. Hon är
en fin tjej och förtjänar bättre, då jag vet att jag är inte
den enda som han gjort såhära med. Det skrev jag till
henne också. Men nu sitter dom där hemma, hon övertalad
men osäker, rädd och nervös. Han, ännu mer nervös, rädd
och osäker. Vad hade han förväntat sig? Nu är det kört.
Lögner håller aldrig i slutändan och det kommer märkas.

Det finns folk som tror jag hittat på allt det här bara för att.
Till er har jag inte mycket att säga, inte mer än att ni kommer
ångra att ni inte trodde på mig. För sanningen kommer alltid
fram. Så småning om. Den dagen Alexander tar sitt förnuft
till fånga, slutar leva i den lögn han byggt upp. Då kommer ni
ånga er.





det här inlägget har legat i utkast ett tag. idag valde jag att publicera det.
eftersom folk fortfarande undrar!

har mycket som pågår i huvudet.
tänker fram och tillbaka men verkar
inte som jag kommer fram till något.
lika bra att skita i funderingarna och
blicka framåt.
I'm on my own now, and I have to
deal with it.

I just need you to tuch me.