Människor som har så dålig självkänsla så dom ljuger och hittar på
är inte värda ens uppmärksamhet. Jag har försökt ha överseende och
har försökt förstå, men mitt tålamod räcker inte till. Min uppfattning
om mig själv och vad jag är värd matchar inte det du ger mig.
Man kan inte ge och ge hur mycket som helst och hela tiden tro
att man ska få någonting tillbaka.
Det viktigaste är att, hur jobbigt det än är, inse sanningen.
Inse din värdighet och var inte ledsen för att din bild av er två
inte blev som du önskade. Det var aldrig meningen. Ni två.
Så häng inte kvar, försök inte ändra på en person, ge aldrig mer än
två chanser. Det är lätt att bli blind, men trots de känslor och ord
som finns så måste man hålla fast vid sin värdighet. That's it.
Har alldeles för många gånger suttit där och frågat mig själv
"varför? Vad gjorde jag för fel?"
Felet dom gångerna var att jag var blind. Kärleken gjorde mig det.
Den här gången inser jag i början istället för i slutet, jag får inte
låta mig köras med. Jag får inte vara blind.
Med det säger jag hejdå till honom, hur jobbigt det än är.