Jag ser dig. Jag ler.
Jag hör dig och din dialekt, så bestämd. Så mjuk. Så fin.
Jag känner din värmande hand, tryggheten du ger mig.
Jag mår dåligt. Men inte med dig. Med dig ler jag.
Med dig är jag mig själv. Du gör mig till en hel människa.
Jag har så länge blundat för mig själv. Misstolkat mina
känslor. Inte vågat, inte riktigt fått. Nu struntar jag i allt
matematiskt och känner. Lyssnar, vågar. Oavsett vad så
får du mig att må bra. Det är allt jag behöver just nu.