Livet kan förändras på en sekund..

Skulle på förhör idag, men det blev uppskjutet tills
imorgon istället. Det var ganska tur, för har inte
svalt någonting av det som hände inatt, eller av vad
jag såg.. Känner mig helt tom, så maktlös så det är
helt sjukt. Är så förbannad och samtidigt så himla
ledsen. Det är så svårt att acceptera, det känns inte
som att något av det hände på riktigt nu i efterhand.
Har så svårt att förstå allt. Detta var absolut
den hemskaste kvällen, natten och upplevelsen i
mitt liv. Minnet av killen, fastklämd, blodig och livlös under
bilen, på grund av ett bråk om en femtiolapp hit
eller dit kan inte lämna mitt huvud. Frågan är om
den bilden av honom någonsin kommer det.
Att ha skådat en sån här händelse får mig att undra
var f*n världen är på väg någonstans..
Dessa människor som orsakade dennes död,
är nog ganska döda i många människors syn nu.
Hur kan man vilja förstöra någons liv, och dessutom
sitt eget så fruktansvärt mycket? Hur har man mage
att sparka på en som ligger medvetslös av slag och smällar?
Hur kan man göra en sån här sak, och tro att man ska
kunna fortsätta leva ett normalt liv efteråt? Hur ska man
någonsin kunna kolla sig i spegeln och tycka om sig själv igen?
Frågorna är många, och ilskan stor.

Ingen som sett på nyheterna, läst i tidningen eller hört på
radion kan föreställa sig. Dom slumläser igenom texten,
om dom inte byter blad på en gång. Och tänker "jaha, vad tråkigt",
medans vi som var där, vi som såg, vi som var inblandade
bryter ihop så fort vi blir påminda. Det är så lätt att inte bry
sig tills man utsätts för det själv. Men ingen borde behöva
utsättas för någonting sånt här, ingen alls.

Hans liv
låg i deras händer och dom valde att inte låta honom
vakna upp idag. Dom valde att låta hela hans
familj, vänner och släkt förlora en älskad.
Dom valde det, istället för att hjälpa honom
upp och låta han gå hem.
Allt detta pga tjafs om priset, tjafs om femtio kronor.
Och vad fick dom för det? Vad tjänade dom på det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0